En nörds funderingar

Hade planerat att idag ta och börja med slutspurten och göra lite skolarbeten. Det gick som vanligt fast ändå int. Det blev inte så mycket arbeten gjorda, men det var det ändå värt. Vi hade beslutat att äta lite tacos (för att få våra kylskåp tömda) och sedan göra en litteraturdiskussion. Efter diskussionen så borde jag ha begett mig hemåt och skriva lite arbeten. Men det fanns två problem samt ett starkt motargument. Problem 1: Pidro. För en gångs skull var det endast vi inbitna pidrospelare närvarande, d.v.s. Jag, Fanny, Lotta och Svaije, och vi var endast fyra stycken vilket var som gjort för pidro, alla är intresserade och ingen lämnar som ett femte hjul när korten kommer fram. Problem 2: Skolan tar slut. Det är nu allvaret slår in då alla försvinner från Vasa. Det kan faktiskt ta 3 månader innan jag ser Fanny & Lotta igen... Det var två starka saker som gjorde att jag blev kvar och hade det riktigt trevligt. Ibland måste man bara prioritera. Motargumentet var att vår lärare, i den kurs som vi nu har deadline i imorgon, är sjukskriven efter en blöt tisdakväll där var många åtnjöt synen av en väldigt överförfriskad lärare so hade roligt. :þ Vår taco-kväll slutade även med att mitt kylskåp nu är fyllt med en halvfulla flaskor med en massa konstiga grejer i. Som exempel har jag 3 ketchupflaskor, 3 flaskor salladsdressing m.m.

När jag nu senare kommit hem kom jag ihåg en sak från fjolåret. Det utspelade sig på en välgömd pizzeria i Vasa en tidig onsdagsmorgon. Det var sista Ollistisdagen och stämningen var bra förutom att allt var lite vemodigt eftersom sommarlovet stod för dörren. Efter en stund så kom det in ett gäng flickor som studerade vid PF de också. De gick någon klass över oss men vi kände igen dem och hälsade. Efter de beställt satte de sig ner och sa att de alltid brukar komma hit och äta efter sista ollis-tisdagen men att de hade lovat varandra att de i år inte skulle gråta (som de då gjort alla tidigare år). Hur som helst så efter att pizzorna var avslutade så satt de där hela gänget och storgrät. Fast det var ledsamt så var det ett väldigt fint pizzabesök tyckte jag. Jag förstår precis hur de kände sig för lite samma känsla hade jag ikväll. Det är väldig tråkigt att vara utan mina underbara vänner så länge som det faktiskt är. Som tur stannar några kvar här i Vasa men många åker ner och man ser inte dem före hösten.

Så åt alla er som jag inte hunnit träffa och som åker ner och förståss åt alla andra också så önskar jag er en riktigt trevlig sommar och förhoppningsvis ses vi i sommar någon gång när vi minst anar det!