En nörds funderingar

Som de flesta i min närhet vet så brukar mitt funderande leda lite vartsomhelst och oftast rätt så deprimerande. Så för mitt eget bästa (och andras, vissa tvingas ju lyssna på mina funderingar) borde jag inte tillåta mig själv att vara ensam allt för länge och allt för ofta... Min senaste fundering är också precis som den om myggorna en liknelse. Denna gång handlar det om livet.

Har funderat nu att livet ibland är som ett pussel, ibland är det som att allt löser sig och bitarna bara faller på plats. Men ibland är det som att man kört fast och man kämpar med varje liten bit.

Var så oerhört glad när Matilda kom in till socionom i Vasa eftersom det då kändes som att allt föll på plats, hon kommer upp hit vi flyttar tillsammans och allt är frid och fröjd. Sedan dess känns det som man lite kört fast. Det verkar nämligen vara nästan omöjligt att hitta en lägenhet åt oss i Vasa. Det värsta är när hoppet tänds så snabbt bara för att lika snabbt svalna igen... Det värsta var ändå en lägenhet jag ringde på där ägaren gått bort, kasta vejve så att säg. Längesen jag kännt mig så billig. Men nu är hoppet uppe igen och med lite tur så borde bostadsproblemet vara löst när ni kära läsare läser detta.

Till sist vill jag bara delge er av den fantastiska reklam som finns upplagd stort på rewell centers vägg här i Vasa, tycker den stämmer bra in på min sommar... Passar även bra som motto!