Spontant...
Det bästa med sommaren är nog dagar då man blir meddragen av kompisar och bara gör saker som faller in. På vintern händer det inte spontana saker på samma vis. Igår så fick jag meddelande av Mia att jag skulle ta på mig simshortsen och komma till Sandö. Så det blev sol och bad på Sandö, Mia och Jessi fick dock stå ut med att jag börjar bete mig som en 5-åring då jg solar och kan inte riktigt sitta still. Tycker bara att det är så fruktansvärt tråkigt att sola, tycker inte om att bara ligga stilla på en strand. Vill ha något att göra, vad som helst duger så länge som man inte behöver ligga still. Efter att vi solat några timmar, vilket troligtvis är rekord för mig denna sommar, så begav vi oss till strampen på lunch. Riktigt gott och lite smålyxigt i tillvaron. Sedan bar det av på jobb några timmar. Efter jobbet fick jag besök av Mia, Kea och lille Hugo, det blev plättar för hela slanten. Avslutningsvis så for jag och Mia till strampen på en terasslonkero där vi träffade fler vänner och vi satt där en stund i sommarvärmen och njöt. Dagar som igår då vädret är fint och man hittar på spontana saker med kompisar ska man ta vara på, det är de som gör sommaren.
Ida skall jag på jobb en stund och sedan ska jag tillreda middag åt mig och Matilda, känns som evigheter sen vi sågs fast det egentligen inte är så länge. Så nu vill jag bara att dagen skall gå så fort som möjligt så att Matilda snart kommer hit. Men nu först skall jag stryka lite kläder... ;P
Ida skall jag på jobb en stund och sedan ska jag tillreda middag åt mig och Matilda, känns som evigheter sen vi sågs fast det egentligen inte är så länge. Så nu vill jag bara att dagen skall gå så fort som möjligt så att Matilda snart kommer hit. Men nu först skall jag stryka lite kläder... ;P
Tänkte hålla mig kort...
Måste bara berätta att jag idag har blivit rakad på öronen.
Och till sist visdomsord från filosofen Christoffer:
"Problem är som myggor, fast man får bort en så finns det fortfarande många kvar. Men man behöver inte oroa sig för dem eftersom man inte vet när de dyker upp. Det är bara att försöka få bort dem en efter en."
Och till sist visdomsord från filosofen Christoffer:
"Problem är som myggor, fast man får bort en så finns det fortfarande många kvar. Men man behöver inte oroa sig för dem eftersom man inte vet när de dyker upp. Det är bara att försöka få bort dem en efter en."
Ledigt och psykiatriker...
Då var det väl kanske på sin plats med en uppdatering då igen... har varit ledig typ 3 veckor nu vilket är anledningen till att det inte kommit någon uppdatering. Har tillbringat största delen nere i ekenäs med Matilda. Det har bl.a. varit dimission och dop där min närvaro krävts.
Nu är jag dock tillbaks i Vasa några dagar vilket är skönt men också lite tråkigt, har inte så mycket att göra när jag inte har jobb. Småningom så har jag snart sett alla filmer jag har på datorn och efter det vet jag verkligen inte vad jag ska ta mig till, lär säkert börja klättra på väggarna så småningom. Helgen var riktigt rolig med utgång tillsammans med Kea som jag inte träffat på väldigt länge. Då jag vaknade på söndag var det nästan obehagligt. På mitt bord bredvid sängen var det en stor vattenfläck, så även på golvet nedanför. Stolen som jag fixat upp åt Lotta och Anders var flyttad på. Så vitt jag kommer ihåg så stupade jag i säng genast jag kom hem. Inga glas hade blivit rörda och jag förstår fortfarande inte hur vattnet kommit dit. Lite obehagligt faktiskt...
Det har även inträffat andra saker som varit lite obehagligt, vill inte gå in närmare men det har fått mig att återigen börja fundera på om det inte skulle vara på sin plats med regelbundna psykiatrikerbesök redan från lågstadiet. Skulle jag få bestämma skulle man börja med att ta in fler studeranden till psykologiutbildningarna, sedan skulle man placera ut minst en psykiatriker per kommun. Redan från sju års ålder skulle man "tvingas" gå till psykiatrikern och prata lite. Ungefär som det i nuläget är med tandläkarbesöken, nu besöker man tandläkaren en gång i året och det är inget konstigt med det. Skulle man ha samma sak med en psykiatriker så skulle det också bli helt naturligt och inte något som man behöver skämmas för att göra. Detta tror jag skulle göra gott åt många och jag tror att det skulle förekomma färre skolskjutningar och den mentala hälsan skulle förbättras. Vi har väl inte egentligen så bra rykte vi finländare när det gäller den mentala hälsan. Konstigt att det ska vara ett så stort steg att gå till en psykiatriker som det är. Det borde ju vara den självklaraste sak om man mår psykiskt dåligt. Precis som man ringer till tandläkaren när man har hål i tänderna, det är väl inte så konstigt.
Vill bara säga att ni ska ta hand om era vänner, en snäll kommentar kan göra stor skillnad!!
Nu är jag dock tillbaks i Vasa några dagar vilket är skönt men också lite tråkigt, har inte så mycket att göra när jag inte har jobb. Småningom så har jag snart sett alla filmer jag har på datorn och efter det vet jag verkligen inte vad jag ska ta mig till, lär säkert börja klättra på väggarna så småningom. Helgen var riktigt rolig med utgång tillsammans med Kea som jag inte träffat på väldigt länge. Då jag vaknade på söndag var det nästan obehagligt. På mitt bord bredvid sängen var det en stor vattenfläck, så även på golvet nedanför. Stolen som jag fixat upp åt Lotta och Anders var flyttad på. Så vitt jag kommer ihåg så stupade jag i säng genast jag kom hem. Inga glas hade blivit rörda och jag förstår fortfarande inte hur vattnet kommit dit. Lite obehagligt faktiskt...
Det har även inträffat andra saker som varit lite obehagligt, vill inte gå in närmare men det har fått mig att återigen börja fundera på om det inte skulle vara på sin plats med regelbundna psykiatrikerbesök redan från lågstadiet. Skulle jag få bestämma skulle man börja med att ta in fler studeranden till psykologiutbildningarna, sedan skulle man placera ut minst en psykiatriker per kommun. Redan från sju års ålder skulle man "tvingas" gå till psykiatrikern och prata lite. Ungefär som det i nuläget är med tandläkarbesöken, nu besöker man tandläkaren en gång i året och det är inget konstigt med det. Skulle man ha samma sak med en psykiatriker så skulle det också bli helt naturligt och inte något som man behöver skämmas för att göra. Detta tror jag skulle göra gott åt många och jag tror att det skulle förekomma färre skolskjutningar och den mentala hälsan skulle förbättras. Vi har väl inte egentligen så bra rykte vi finländare när det gäller den mentala hälsan. Konstigt att det ska vara ett så stort steg att gå till en psykiatriker som det är. Det borde ju vara den självklaraste sak om man mår psykiskt dåligt. Precis som man ringer till tandläkaren när man har hål i tänderna, det är väl inte så konstigt.
Vill bara säga att ni ska ta hand om era vänner, en snäll kommentar kan göra stor skillnad!!
