En nörds funderingar

Dagens fråga:

Hur vet man att det är helg??

A) Man ser det i allmanackan/kalendern att det är fredag... Dah!
B) Kollegorna på jobbet pustar ut och är glada över att det är sista arbetsdagen denna vecka.
C) Det regnar.

Bland alla rätta svar lottas det ut en regnponcho.

Oh happy day!! Är på ett så fruktansvärt bra humör att inget i världen kan förstöra det, inte ens alla pipomummor i Vasa kan göra något åt mitt humör! Har oerhört ont i halsen och har nästan ingen röst kvar, mutta ei tunnu missään! Tror inte jag har varit så här glad sen förra sommaren då jag körde mellan hesa och tammerfors*. Äntligen äntligen äntligen har vi hittat en lägenhet som är så fin och så perfekt! allt är bra. Lyckades dessutom ro iland en deal med mina bilhandlarvänner i kokkelby som gör att jag får fixat en skåpbil till flytten. Som prickarna på ö:et har jag ännu till hittat en soffa jag vill ha så jag äntligen får göra mig av med den jag har... tror det passar bra att den pensionerar sig nu efter allt den har varit med om! Vill så börja flytta nu genast, är väldigt ivrigt vilket lär behövas eftersom det är mycket saker som ska roadas upp till sjätte våningen.

* hade samma euforiska känsla då jag konstaterade att det är 130 km motorväg framför mig till tammerfors.

Helgen i Jeppis var en liten besvikelse eftersom vädergudarna beslutat sig för att rasera årets jeppisdagar med ösregn... men det gick bra ändå, kvällen slutade med pizza och förfriskningar på Aylin. Söndagen var istället desto bättre, den avverkades på villan med sol, grillning och metning på stenar dit det är en utmaning att ta sig till utan att bli våt.

Men nu ska jag i mitt lyckorus diska och städa för att sedan möjligtvis uppsöka den lokala strandterassen med fiskmatarna...

Hej å hå!
 

Tyckte riktigt synd om en liten pojke som jag hade som kund idag, jag tror jag krossade hans drömmar totalt. Pojken hade länge stått och tittat på en sak som man drar efter båten. Han hade stått länge och väl och tittat på den och alla coola bilder som fanns på den. Till sist tog han mod till sig och frågade hur grejen tar sig fram då det ser ut som att den går så snabbt. Jag förklarade åt honom att det är en leksak som man drar efter båten. Jag såg riktigt hur hela hans ansiktsuttryck ändrades från förhoppning till total besvikelse då han utbrast "mulla ei oo vene" Stackars liten måst nog säga det tog lite ont i hjärtat att se en sådan total besvikelse...

Har nu återvänt till vasa efter ett skönt veckoslut i södra finland. Det blev mysket grillande, lite strandliv, bastubad m.m. Tycker det är så skönt att vara där nere, långt bort från jobb skola och ens "riktiga" liv. Man slappnar av på ett helt annat vis då man är geografiskt är så långt borta från vasa. Problemet är bara att återställa sig till verkligheten sedan när man kommer tillbaks. Tror inte jag ännu riktigt acklimatiserat mig till vardagen men säkert så småningom...

Jakobs dagar pågår som bäst och till hälgen hinner man förhoppningsvis opp till jeppis med Matilda och titta lite på jeppis i all sin glans. Men i år tror jag bestämt att jag lämnar cykeln hemma, det gick ju nämligen inte så bra sist... Så vi hoppas på bättre lycka detta år... Så med lite tur så syns vi kanske i Jeppis till hälgen!!

arrivederci

Som de flesta i min närhet vet så brukar mitt funderande leda lite vartsomhelst och oftast rätt så deprimerande. Så för mitt eget bästa (och andras, vissa tvingas ju lyssna på mina funderingar) borde jag inte tillåta mig själv att vara ensam allt för länge och allt för ofta... Min senaste fundering är också precis som den om myggorna en liknelse. Denna gång handlar det om livet.

Har funderat nu att livet ibland är som ett pussel, ibland är det som att allt löser sig och bitarna bara faller på plats. Men ibland är det som att man kört fast och man kämpar med varje liten bit.

Var så oerhört glad när Matilda kom in till socionom i Vasa eftersom det då kändes som att allt föll på plats, hon kommer upp hit vi flyttar tillsammans och allt är frid och fröjd. Sedan dess känns det som man lite kört fast. Det verkar nämligen vara nästan omöjligt att hitta en lägenhet åt oss i Vasa. Det värsta är när hoppet tänds så snabbt bara för att lika snabbt svalna igen... Det värsta var ändå en lägenhet jag ringde på där ägaren gått bort, kasta vejve så att säg. Längesen jag kännt mig så billig. Men nu är hoppet uppe igen och med lite tur så borde bostadsproblemet vara löst när ni kära läsare läser detta.

Till sist vill jag bara delge er av den fantastiska reklam som finns upplagd stort på rewell centers vägg här i Vasa, tycker den stämmer bra in på min sommar... Passar även bra som motto!