Inredningsblogg!
Om ni tror detta kommer att handla om inredning så tror ni inte helt fel, men lite. Ni som känner mig så vet att jag är inte så bra på sånt, därför är detta inte en sådan. En som däremot har det på klart är denna fröken. Tydligen är det lampan som är det huvudsakliga inredningsdetaljen i bilden. Dock vill jag ni skall ta en titt på tavlan där bakom, den fixade vi till på jobbet idag. Jag och Joonas visade på hur ypperlig kundbetjäning fungerar och stansade fast tyget på ramen.
Det om det, nu till något som intresserar mig mer. Inköpte nämligen idag denna:
Har en känsla av att alla inte delar min glädje i att jag har skaffat en ny mopp (förutom min kära flickvän förståss). Men nu råkar det vara på det viset att detta kommer att göra en av mina terapisysslor ännu mer terapeutisk. De flesta i min bekantskapskrets vet om att jag ser en konstig glädje i att stryka och vika kläder. Glädjen i att stryka och vika kläder är att se hur de går från skrynkliga till släta fina ihopvikta färgsorterade högar. Lite samma är det att torka golv. Först är det dammtussar lite här och var och efter att man med bra musik i öronen hängivit sig helt till att torka golvet så blir det rent och fint! Det var dagens lilla fascination det, imorgon är det dags för den första användningen av den, känner mig lite som ett barn som fått en leksak, men måste vänta på att få använda den.
p.s. Jo jag vet det är lite konstigt att man kan fascineras av en ny mopp. Nej, jag har inte tänkt på att uppsöka läkare! d.s.
Vått hår
E de inte vått hår man får om man tar sig vatten över huvudet. Ok, det var kanske det torraste skämtet på länge.
Dagens historia börjar egentligen då undertecknad gick på årskurs 9 och blev tillfrågad om han ville vara med i elevkårsstyrelsen. Ung och ovetande som man var tackade jag ja. Det visade sig sen att jag blev ordförande. Efter detta har jag alltid tackat nej till politiska uppdrag och dylikt. I PF har folk nu i några år försökt få med mig i olika nämnder och styrelser men jag har alltid tackat nej p.g.a. mina erfarenheter från nian. Detta ända tills igår. Tydligen har minnet av hur det var att vara ordförande bleknat och när jag igår blev tillfrågad så tackade jag ja. Jag skickade in en hemskt kort och intetsägande intressemotivering och tror ni inte jag blir invald. Nu är jag alltså ute på djupt vatten, vilket för en Larsmo-bo aldrig är så farligt. Men i alla fall är det här något nytt. Nu är jag nämligen officiellt med i ledningsgruppen för nätstödd undervisning. Har ingen aning om vad vi skall göra eller vad som kommer att krävas av mig. Men jag är lite orolig att jag tagit mig vatten över huvudet.
Är månne detta framtiden??
