Vändningar
Ni vet stereotyper i hemmet. Precis så ser det ut hemma hos oss. Idag var M nästan hela dagen i skolan. När hon kom hem sen for vi och handla, före det hade jag kollat upp lite om jag behövde handla något speciellt, jag hade nämligen tänkt baka senare på kvällen. M kom med eftersom hon skulle handla grejer till flickornas "slumris", troligtvis behövdes det kuddar. Åt er som är mindre bevandrade i det svenska språket så kan jag berätta att slumris är en försvenskning av engelskans slumberparty, vilket kan ungefärligt översättas till pyjamasparty. Vad detta innebär har jag ingen aning om, men i amerikanska filmer så slutar det alltid med kuddkrig. Så efter att vi kommit hem så åt vi och M for iväg på volleyboll medans jag blev hemma och baka. Helt stereotypt med andra ord. M kom hem en sväng efter saker vartefter hon tog Dooris med sig och for iväg. Känner jag dom rätt har de säkert vid det här laget fryst ut henne genom att lämna henne på gatan. förlåt, den var dålig. Hur som helst så är jag alltså övergiven för kvällen.
Nåja, jag är inte en man som inte skulle klara sig själv en kväll. Jag började fundera och kom på att jag kan fara på volleyboll. Nu är det säkert någon som tycker att jag genom detta beslut är en nertryckt man utan egna intressen som börjat kopiera min sambos intressen. Detta har jag isåfall ingen kommentar om. Hursomhelst så var det under detta volleyboll-pass (igen en dålig ordvits) som den andra vändningen kom. (Har ni missat den första så läs första stycket igen men ur en smått ironisk synvinkel). Det var nämligen så att i det sista setet, där vinnaren alltid undgår såväl förnedringen att förlora som straffet att ta ner nätet, så låg vårt lag under med 15-24. Läget såg hopplöst ut och till och med våra mest trogna supporters hade gått hem. Läget var mörkare än Kimitoön på mellandagarna.* Men då kom vändningen, fram till nätet bröstade knatte-fnatte-tjatte kedjan upp sig, med sin sammanlagda längd på strax över 3m. Mot sig hade de vad som endast kan beskrivas som eliten av vollebollspelare och som alla därtill var stora som mytologiska jättar. På något mirakulöst vis så vändes det sista setet och vi vann med 26-24. Samtidigt fick jättarna det otrevliga ödet att ta ner nätet, medan vi kunde gotta oss åt segerns sötma och skriva autografer.
Bilden nedan visar ungefär storleksförhållandet, nätet har dock redan tagits ned.
*Efter detta märke kan skribenten ha överdrivit något, men endast för att förgylla historien.
Kommentarer
Postat av: Brita
Den va fin..."läget var mörkare än Kimitoön etc" hälsar en som upplevde mörkret!
Trackback